Klappramsor är rytmiska lekar där ord, rörelser och koncentration kombineras. Barnen klappar i takt medan de säger en ramsa, ofta två och två mittemot varandra eller tillsammans i en ring. Det enkla upplägget gör leken lätt att börja med, men variationerna kan bli ganska avancerade när deltagarna ska minnas flera rörelser, följa tempot och reagera exakt på rätt ord.
Det finns ingen fast uppsättning regler för alla klappramsor. Många ramsor förs vidare muntligt och förändras från grupp till grupp. Vissa är nonsensramsor med påhittade ord, andra berättar en kort historia eller bygger på upprepningar. En del äldre varianter innehåller uttryck som inte passar i alla miljöer. I förskolan är det därför klokt att välja ord och formuleringar som känns trygga, begripliga och respektfulla för barngruppen.
Så fungerar en klappramsa mellan två barn
När två barn leker står eller sitter de mittemot varandra och bestämmer först en klappföljd. Följden kan vara kort i början och byggas ut efter hand. Det viktiga är att båda vet vilken rörelse som kommer härnäst. Barnen kan till exempel klappa sina egna händer, slå lätt på knäna, klappa mot varandras händer eller växla mellan höger och vänster hand.
- Börja med två enkla rörelser, exempelvis en egen handklapp och en klapp mot kompisens händer.
- Lägg till en knäklapp eller en rörelse där händerna korsas framför kroppen.
- Använd en ramsa med tydlig puls och säg orden långsamt första gången.
- Öka tempot först när båda klarar följden utan att tappa rytmen.
- Byt roller, så att barnen får prova att leda och följa klappmönstret.
Rörelserna kan varieras på många sätt: en handflata kan vara vänd uppåt medan den andra är vänd nedåt, händerna kan mötas i kors, eller så kan barnen klappa på axlarna och sedan bakom ryggen. Även en enkel höger-vänster-rörelse blir en nyttig minnesövning. För yngre barn räcker det ofta med tre eller fyra moment. Äldre barn kan själva hitta på längre kombinationer och ge dem egna namn.
Ramsans ord behöver inte ha en logisk betydelse. Just nonsensord kan vara uppskattade eftersom barnen får leka med ljud utan att behöva formulera en korrekt berättelse. En ledare kan exempelvis använda en rytmisk följd som ”Macka, maka, lilla te, klapp klapp klapp” och låta gruppen fylla på med egna ord. För att hålla språket svenskt och lätt att följa kan man byta ut svåra eller främmande uttryck mot namn, djur, färger och vardagliga föremål.
En ramsa kan också få en berättande form: ”En sjöman for till Aj, aj, aj, för att lära sig om Aj, aj, aj.” Sedan kan platsen eller ljudet bytas ut, till exempel mot ”Lav, lav, lav”. Upprepningen hjälper barnen att förutse nästa rad, medan den rytmiska klappen håller ihop hela leken. När barnen själva föreslår nya platser och ljud tränar de både ordförråd och fantasi.
Klappramsor i ring med gemensam puls
I en ring sitter eller står barnen nära varandra. Varje deltagare lägger sin högra hand ovanpå kompisen till höger och håller sin vänstra hand under kompisen till vänster. På så sätt bildas en kedja av händer. När ramsan börjar skickas klappen vidare runt ringen. En hand klappar nästa hand, och nästa deltagare fortsätter direkt i samma riktning.
Den här varianten kräver mer uppmärksamhet än en lek mellan två barn, eftersom varje deltagare både tar emot och skickar vidare en klapp. Ledaren kan markera pulsen med rösten och låta barnen öva utan utslagning i början. När gruppen känner sig säker kan man prova olika regler. I en variant lämnar den person som får den sista klappen ringen. I en annan räknar gruppen till tre, och den som blir träffad av den tredje klappen åker ut om handen inte hinner undan.
En annan lekform går ut på att alla har händerna placerade ovanpå eller under varandras händer. Under ramsan klappar varje person med sin fria hand på handen bredvid. Efter orden ”ett, två, tre” försöker man undvika den sista klappen genom att dra undan handen. Den som inte hinner får ta bort en hand och fortsätter med bara den andra. När båda händerna är borta lämnar personen leken. För yngre barn är det ofta bättre att låta alla vara kvar och i stället börja om när någon missar.
Den som söker efter tydliga exempel och inspiration för sådana lekar kan använda klappramsor som benämning på just den här typen av rytmiska ramsor. Det centrala är inte att memorera en bestämd text, utan att skapa en fungerande kombination av ord, puls och rörelse. En vuxen bör alltid prova tempot själv och anpassa kraften i klapparna så att leken blir säker och behaglig.
Språk, samspel och anpassning till barngruppen
Klappramsor passar väl ihop med förskolans mål att barn ska utveckla ett rikt och nyanserat talspråk, kunna uttrycka tankar och kommunicera med andra. När barnen upprepar ord hör de tydligare stavelser, betoning och rim. De får också möjlighet att utöka sitt ordförråd, leka med begrepp och upptäcka hur språkets ljud kan kombineras på nya sätt.
Leken tränar dessutom arbetsminnet. Barnet behöver komma ihåg både ramsans ordning och nästa handrörelse, samtidigt som det lyssnar på de andra. Om tempot förändras måste barnet snabbt anpassa sig. Det ger en naturlig träning i koncentration, turtagning och motorisk samordning utan att övningen upplevs som ett traditionellt skolarbete.
För att alla ska kunna delta kan pedagogen erbjuda flera svårighetsnivåer. Ett barn kan klappa på knäna i stället för att möta en kompis hand, eller säga ramsan medan en vuxen hjälper till med rörelserna. Barn som har svårt att följa hög fart kan få sitta bredvid ledaren. Barn som snabbt lär sig mönstret kan ta ansvar för att hitta på en ny sekvens, men bör samtidigt uppmuntras att göra den möjlig för resten av gruppen.
Det är också värdefullt att låta barnen skapa egna ramsor. Börja med ett namn eller ett djur, lägg till ett ljud och avsluta med en återkommande räkning. Exempelvis kan gruppen säga: ”Lina och katten, klapp klapp klapp, den går genom huset, tass tass tass, ett, två, tre.” Därefter bestämmer barnen själva om sista delen ska innehålla en handklapp, en knäklapp eller en rörelse mot kompisen.
En bra klappramsa behöver alltså inte vara lång eller perfekt. Den fungerar när alla förstår rytmen, känner sig delaktiga och får möjlighet att påverka. Med tydliga regler, varsamma rörelser och ord som passar gruppen blir leken både ett socialt samspel och ett kreativt sätt att utveckla tal, minne, motorik och förståelse för språkets rytm.